[-∫onel´]
adjektiv ~t
ex·cept·ion·ell●som utgör ett undantag
på ett positivt el. negativt sätt
admin.JFRcohyponymsällsynt
hon är en exceptionell begåvningde exceptionella förhållanden som rådde under krigeten exceptionellt snabb karriär (adv.)sedan 1842av fra. exceptionnel med samma betydelse; till lat. excep´tio ’undantag’