[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
exekut·ion·en1(tvångsvis) genomförande av myndighets beslut enligt rättsligt reglerat förfarande
t.ex. av dom i civilmål, utmätning och vräkning
jur.tid.exekutionsbiträdeexekution (av ngt)sedan 1542av lat. exsecu´tio ’fullgörande; rättslig handling’, till ex´sequi, se exekvera; jfr sekvens
2avrättning
särsk. genom skjutning
jur.mil.tid.exekutionspatrullexekutionsplutonexekution (av ngn)sedan 1648