Svensk ordbok 2009, webbversion

exerce´ra verb ~de ~t ex·erc·er·ar1ge övning i grund­läggande militära färdigheter mil.JFRcohyponymdrilla 1cohyponymöva 2 furiren tog befälet, ställde upp plutonen och började exercera den○äv.hantera (allt­för) in­gående utan att förklara var­för exercera med siffrorexercera (ngn), exercera (med ngt)sedan 1615av lat. exerce´re ’sätta i verksamhet; öva; syssel­sätta’, till ex- och arce´re ’inne­sluta’ 2öva sig i grund­läggande militära färdigheter mil.de nyinryckta rekryterna fick exercera fyra timmar varje dag○äv.full­göra värnplikts­tjänstgöring ngt åld.han exercerade i Uddevalla○äv. bildligtgrundligt öva sig i exercera latinska verb­formerexercera (ngt)sedan 1734Subst.:vbid1-145174exercerande; exercis