Svensk ordbok 2009, webbversion

existen´s substantiv ~en ~er ex·ist·ens·en1knappast plur. det att existera af.fil.JFRcohyponymförekomst samexistensden eventuella existensen av liv på an­dra planetersomliga förnekar existensen av nationella sär­drag○ibl. spec.över­levnad börskrisen hotade firmans existens○äv. in­skränktdet att leva särsk. på visst sätt el. under vissa förhållanden JFRcohyponymtillvaro existensvillkortrygga människans existens utan nöd och fruktanhan lyckades skapa sig en ny existens i ett annat landexistens (av ngn/ngt)sedan 1718av fra. existence med samma betydelse; till existera 2ofta plur. individ vanligen av på­fallande slag yrk.udda existenseren samling vind­drivna existenser på sam­hällets skugg­sidasedan 1882