Svensk ordbok 2009, webbversion

experimen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ex·peri·ment·et●av­siktligt fram­kallande av ngt förlopp vars karaktär och resultat man vill studera särsk. i natur­vetenskapliga samman­hang af.tid.JFRcohyponymförsök 2cohyponym1prov 1 göra kemiska experimenti fysikundervisningen varvas teori och experiment○äv. ut­vidgat, särsk. i sam­hälleliga och konstnärliga samman­hang (om att pröva nya former e.d.)formexperimentsamhällsexperimenttankeexperimentexperiment (med ngt/att+V/SATS)sedan 1682av lat. experimen´tum ’försök; rön’, till experi´ri ’pröva; erfara’; jfr expert