Svensk ordbok 2009, webbversion

explode´ra verb ~de ~t ex·plod·er·ar●(med stor kraft) springa sönder så att bitarna slungas ut­åt vanligen i kombination med en knall af.tekn.JFRcohyponymimploderacohyponymkrevera spräng­laddningen exploderadeflyg­planet exploderade i luften○spec.plötsligt och våldsamt förbrännas var­vid heta gaser ut­vecklas; om gas­formigt el. fin­fördelat ämne samt syre bränsle som kan explodera av minsta gnista○äv. bildligt, spec.plötsligt mista själv­behärskningen och bli mycket arg el. börja skratta han höll på att explodera av ilskanär de båda komikerna gjorde entré formligen exploderade publiken○spec. äv.bryta ut student­revolten exploderade våren 1968explodera (av ngt)sedan 1835; 1862 i bildlig bemärkelseav lat. explo´dere ’jaga bort (med hand­klappning)’, till ex- ’ut’ och plau´dere, se applådera Subst.:vbid1-145462exploderande, vbid2-145462explodering; explosion