substantiv ~en ~er
ex·pon·ent·en1typisk eller karakteristisk representant
för ngt, t.ex. ett stilideal el. en åsiktsriktning
af.villan är en god exponent för funkisstilenen exponent (för ngt)sedan 1820av lat. expo´nens, pres. part. av expo´nere, se exponera
2tal som anger hur många gånger ett visst tal ska multipliceras med sig självt
mat.JFRcohyponympotens 1cohyponym2bas 2
exponenten i uttrycket 32 är 2, och uttryckets värde är 9sedan 1727