[-an´sel.-aŋ´s]
substantiv ~en ~er
extra·vag·ans·en●ofta plur.
överdrift eller överdåd i beteende eller levnadssätt
psykol.JFRcohyponymslöseri
han tillät sig aldrig sådana extravaganser som att gå på krogendet kärva budgetläget tillät inga extravagansersedan 1664av fra. extravagance med samma betydelse; till extravagant