[fäŋ`na]
verb ~de ~t
fägn·ar●glädja
ngt högt.komm.det fägnar mig att höra att ni har det brafägna ngnsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. fäghna, till fäghin ’glad’; jfr fager, foga, illfänas
Subst.:vbid1-159291fägnande;
vbid2-159291fägnad