Svensk ordbok 2009, webbversion

fäll substantiv ~en ~ar fäll·envanligen i sammansättn. täcke av (lurvigt) djurskinn heminr.JFRcohyponympäls björnskinnsfällisbjörnsfällrenfällsedan förra hälften av 1400-talet (i sammansättn. skin-)Östnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. fälder, eg. ’betäckning’; trol. besl. med fjäll 2