Svensk ordbok 2009, webbversion
fäll
substantiv ~en ~ar
fäll·en●vanligen i sammansättn.
täcke av (lurvigt) djurskinn
heminr.JFRcohyponympäls
björnskinnsfällisbjörnsfällrenfällsedan förra hälften av 1400-talet (i sammansättn. skin-)Östnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. fälder, eg. ’betäckning’; trol. besl. med fjäll 2