Svensk ordbok 2009, webbversion

fä´rd substantiv ~en ~er färd·en●(längre) förflyttning (av ngn) från en plats till en annan mest med ton­vikt på själva rörelsen el. på syftet tid.trafik.JFRcohyponym1resa 1 färdbiljettfärdriktningfärdsättmånfärdskridskofärdde styrde färden mot Stock­holmfärden ställdes mot Ö­landfärden gick över Grön­lands hundramilaisen färd (ngnstans)i (full) färd med(helt) upp­tagen med​ han togs på bar gärning när han var i full färd med att bryta sig in i en bil sedan 1000-taletrunsten, Kjula, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform firþ, fornsv. färþ; gemens. germ. ord; bildn. till 2fara Lång dags färd mot natt.Svensk titel på pjäs av Eugene O’Neill (1956)