Svensk ordbok 2009, webbversion
verb färdades färdats
färd·as●förflytta sig över längre sträcka
om person; oftast med ngt färdmedel; med tonvikt snarare på själva resandet än på målet
trafik.JFRcohyponym2fara 1cohyponym2resa 2cohyponym1köra 1
färdas på okända vatteni bilen färdades fyra personerfärdas ngnstanssedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. färþas; till färd
Subst.:färd