Svensk ordbok 2009, webbversion
fä`rdbevis
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
färd|be·vis·et●biljett e.d. som ger rätt att utnyttja färdmedel
t.ex. buss el. spårvagn
sammanfattande, formell beteckningtrafik.JFRcohyponymbiljett 1cohyponymkupong
föraren ville se deras färdbevissedan 1926