Svensk ordbok 2009, webbversion

`rdbevis substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en färd|­be·vis·etbiljett e.d. som ger rätt att ut­nyttja färd­medel t.ex. buss el. spår­vagn samman­fattande, formell beteckningtrafik.JFRcohyponymbiljett 1cohyponymkupong föraren ville se deras färdbevissedan 1926