Svensk ordbok 2009, webbversion

färg [fär´j] substantiv ~en ~er färg·en1grund­läggande typ av synförnimmelse vars kvalitet bestäms av det (på nät­hinnan) in­fallande ljusets våg­längd el. vanligen kombination av våg­längder färg.JFRcohyponymkulör 1 färgfilmfärgkritafärgpraktfärgskalahårfärgmodefärgdiskreta färgerklara färgerljusa färgerbjärta färgerlysande färgergräsets friska gröna färggrönt är en kombination av två färgerspec. i modesammanhangde nya färgerna från Parisäv. in­skränkt om kulört ljus, med ute­slutande av grå­skalanfärg-tvfärgfilmhan filmar hellre i svart­vitt än i färgibl. spec. om hudens naturliga färghennes an­sikte förlorade färgenäv. bildligtve­modets blåa färgförsvara de blå­gula färgernahan skildrade förhållandena i mörka färgerhålla färgeninte av­slöja sigde hade svårt att hålla färgen och började skratta kalla färger blått och gröntoch likn. färgerrummet var in­rett i kalla färger med ljus­grått som bas varma färger rött och gultoch likn. färgerhon köpte bara kläder som gick i varma färger sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. färgha med samma betydelse; av lågty. verwe med samma betydelse 2material att måla med som inne­håller pigment i viss kulör matrl.bottenfärgmålarfärgljus­beständiga färgerhan bredde på för tjockt med färgspec. om målningsmaterial med pigment i mots. till pigmentfriaJFRcohyponym1fernissacohyponym1lack 1 sedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bern3sällan plur. (positiv) atmosfär sociol.lokalfärgtidsfärgheja­klackarna satte färg på tävlingenanekdoterna gav färg åt textensedan 15274(politisk) åsikts­riktning enl. en konventionell skala pol.partifärgvilken politisk färg har tidningen?sedan 18155vanligen i sammansättn. musikalisk kvalitet musikklangfärgsedan 18736en­dera av de fyra serier om tret­ton kort (från tvåan till esset) som en kort­lek består av dvs. ngn av spader, hjärter, ruter och klöver psykol.spel.spela ut i partnerns bästa färgbekänna färglägga kort i den spelade färgeni whist måste du hela tiden bekänna färg ○ äv. bildligt offentlig­göra sin stånd­punktefter­som det blev en öppen om­röstning tvingades han bekänna färg i frågan 3(tvingas) visa vad man kanlaget har haft det lätt hit­tills men i finalen måste de bekänna färg sedan 1722