Svensk ordbok 2009, webbversion

fäs`ta verb fäste fäst, pres. fäster, perf. part. ibl. fästad fäst·er1sätta (ngt) i ett fast läge i o­medelbar an­slutning till ngt annat ofta med hjälp av ngn förbindande an­ordning NollJFRcohyponymhäfta 1 fästpunktfästytahon fäste märket på kappslaget○äv. med avs. på abstrakta före­teelserin­rikta ofta på ett stadigt sätt hon hade svårt att fästa blickenfår jag fästa din upp­märksamhet på en detalj?○spec.skriva ner ngt som annars glöms bort jag skulle vilja fästa våra tankar på papperfästa ngt (med ngt) (ngnstans)fästa sig i minnetseminne 1 fästa stor vikt vid ngtsevikt 3 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fästa; bildat till 2fast 2få grepp på el. i ngt; om samman­fogande material NollJFRcohyponymhäfta 2 limmet fäster inte på plastspiken fäster inte i väggenfästa på/i ngtsedan 1430–50Konung AlexanderSubst.:vbid1-160088fästande; fäste (till 2)