Svensk ordbok 2009, webbversion

fäs`te substantiv ~t ~n fäst·et1an­ordning eller bildning som förenar ngt med ngt annat af.fröfästelampfästemuskelfästepivåfäste○äv. om stället för föreningenhårfästesedan 1523till 2fast 2knappast plur. fast kontakt med under­lag af.SYN.synonymhåll 3 sese2fast 2 JFRcohyponymstöd fotfästemarkfästefå fäste för skidornatappa fästethon fick stadigt fäste för foten i klipp­skrevan○äv. bildligtelden fick fäste i gammalt bygg­avfallfäste (för ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3hand­tag på vissa vapen och verk­tyg verkt.JFRcohyponymskaft 1 svärdsfästesedan 16364mindre (militär) stödje­punkt mil.JFRcohyponym2fortcohyponymfästning ○äv. bildligtplats där ngt är starkt före­trätt Norr­botten var ett starkt fäste för det gamla kommunist­partietett fäste (för ngt)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. fäste; av lågty. veste med samma betydelse; jfr fäste 1