Svensk ordbok 2009, webbversion

fäs`tning substantiv ~en ~ar fäst·ning·en●stark permanent försvars­anläggning förlagd till plats av stor strategisk betydelse mil.samh.JFRcohyponymbefästningcohyponymfäste 4 fästningsartillerifästningsgarnisonfästningsvallen stark fästningen o­intaglig fästningfästningen stormades○äv. om liknande an­läggning, anv. som fängelsemest histor.han fick sitta tio år på fästning○äv. om mot­svarande fängelse­straffmest histor.han fick tre års fästningsedan 1621av lågty. vesteninge med samma betydelse, till vesten ’göra fast’; jfr fästa