verb fick fått, pres. får, pret. konjunktiv finge
1komma i besittning av
särsk. genom gåva (konkret el. abstrakt)
NollJFRcohyponymerhålla 1cohyponym2ha 5cohyponymmotta 1
hon fick en klocka i presenthan fick boken till skänkshon försökte få arbetstillståndi dopet fick hon namnet Elsahan fick bra betalthar du fått hjälp?hon fick bra betyghar blommorna fått vatten?○äv. när ingen givare kan tänkasfå tid till studierlandet fick en ny regeringfå fotfäste i tillvaronfå råd att köpa hus○äv. med avs. på ngt negativtbehöva ta emot
få strykfå sig en läxafå cancer○äv. med avs. på tillstånd e.d.bli delaktig i
vissa omständigheter
få lugn och rofå det brafå det besvärligt på jobbetfå ngt (av ngn)det ska du få fördet ska jag hämnas på dig för
du var elak mot min syster och det ska du få för
få fotense1fot 1
få klart för sigseklar 1
få med ngn att görabli utsatt för ngns vrede
den som störde lektionerna alltför mycket fick med läraren att göra
få ngt med modersmjölkensemodersmjölk
få ngt om bakfotensebakfot
få ngt på köpetseköp
få nys om ngtse1nys
få på tafsensetafs 3
sedan 1000-taletrunristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform fik (pret.), fornsv. fa; gemens. germ. ord, urspr. ’hålla fast; fästa’; nära besl. med 1fång, 1fånga
2ha tillåtelse att
Nollhan får bara äta godis på lördagarhon får snart lämna sjukhusetfår jag störa dig ett ögonblick?○äv. på grund av inverkan från opersonliga krafterha tillfälle eller möjlighet att
hon har inte fått sova på flera nätter för oväsendetdet är mycket han vill göra om han får leva○äv. med icke-personligt subjektnedläggning av fabriken – det får bara inte skefå Vsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)3vara tvungen att
NollJFRcohyponym1måste 1
200 man får lämna sina jobbnu får du hålla tyst!han fick finna sig i mycketvi fick stå ute i regnet och vänta○äv. försvagatha anledning att
jag får tacka så mycketjag får ju säga att ...○äv. i uttryck för inträdande sinnesförnimmelsei konstr. medse, höra, känna
här är bilderna ni aldrig fick senu ska du få höra vad som hände i dag○äv. i uttryck för möjligt (framtida) besluti konstr. medse
jag får se om jag kommerdet var ett knepigt problem ... få se nufå Vsedan början av 1500-taletNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna4uppnå att påverka (ngn) till
visst handlande
NollJFRcohyponymförmå 2
de försökte få vittnet att tigaTuristrådet försöker få folk att semestra i Sverige○ofta med tonvikt på konkret resultatmed partikel, särsk.bort, fram, igenom, upp
åstadkomma
visst resultat
få fram en ny varafå till stånd en lösninghan lyckades få igenom förslagethon tänker försöka få upp frågan på styrelsemötet○äv. mer abstraktfå bukt med arbetslöshetenfå ngn att+V, få bort/fram/igenom/upp ngn/ngtfå in en fotse1fot 1
sedan 1350öppet brev utfärdat i Strängnäs av riksdrotsen Nils Turesson om egendomsbyte (Svenskt Diplomatarium)5(plötsligt) komma att
erfara ngn sinnesförnimmelse, angiven av sinnesverb el. ”veta”
NollJFRcohyponym2komma 4
hon fick höra ett väldigt oväsenhan blev glad när han fick se hennevi fick veta igår att de har rest sin vägfå Vsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-158876fående (till 1)
I reklamtexter o.d. ser man inte sällan uppmaningar som få en ny bil! Man kan tycka att den verbformen (imperativformen) enbart bör användas vid verb som uttrycker handlingar som den tilltalade själv kan kontrollera: kom inte hem för sent!, gå och se den filmen! Men imperativer som snarare uttrycker (till)önskningar än uppmaningar är inget nytt i svenskan, jfr ha en trevlig kväll!, sov gott! och även fall inte ner från taket! Vändningar som få en ny bil! faller sålunda väl in i ett gammalt mönster. Beträffande formen finge, jämför stilruta för vara.
2få
adjektiv,
plur., komp. färre [fär´e], färst
●som har litet antal
admin.fåbladigfåkunnigfåordigfå människor läser NN:s böcker numeraen berömmelse som förunnats få svenskar○ofta i substantivisk användningfå tror numera bokstavligt på ett helvetesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. fa; gemens. germ. ord, besl. med lat. pau´per ’fattig’; jfr andfådd, fattas, fattig, 1tafatt
Motsatsordet till få, många, kan liksom de flesta adjektiv och flera adjektivliknande pronomen kompareras: många-fler-flest. Men få har länge bara kunnat kompareras till hälften: få-färre. Av flera skäl har det naturliga färst inte använts – här har funnits en ”språklig lucka”, en brist i språksystemet. Men det finns ingen anledning att acceptera språkliga luckor när de lätt kan avhjälpas. Färst är fullt brukbart som superlativform.