Svensk ordbok 2009, webbversion

få´gel substantiv ~n fåglar fågl·ar●typ av bevingat, fjäderbeklätt ryggrads­djur som lägger ägg och vanligen kan flyga zool.fågelkvitterfågelsångfågelungeflyttfågelrovfågelhäckande fåglarfåglarnas flyktmata fåglarna med bröd­smulorhålla fåglar i burar○äv. koll.jaga fågel○äv. om mot­svarande mat­rättfågel till mid­dagdet vete fåglarnadet har jag ingen aning om​ om vi blir färdiga i tid, det vete fåglarna en främmande fågel en främmande person​ efter många år utom­lands kände hon sig som en främmande fågel när hon flyttade hem i­gen en fågel har kvittrat i mitt örajag har hört sägas​ en fågel har kvittrat i mitt öra att han önskar sig en ballong­färd i födelsedags­present fri som fågelnsefri 1 smaka fågelsmaka ut­märkt​ choklad­tryffel till efter­rätt skulle verkligen smaka fågel varken fågel eller fiskvarken det ena eller det an­dra​ placeringen i all­svenskan blev varken bra eller dålig, varken fågel eller fisk äta som en fågelseäta sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. foghl, fughl; gemens. germ. ord av o­visst urspr. Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist.Nils Ferlin, Inte ens – (i Goggles, 1938)