Svensk ordbok 2009, webbversion

få`ne substantiv ~n fånar fån·en●mentalt handikappad person ned­sätt.psykol.yrk.JFRcohyponymidiotcohyponymdåre sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fane, eg. ’person som vet eller säger litet’; jfr no. fåen ’en­faldig; tyst’