Svensk ordbok 2009, webbversion

fång`e substantiv ~n fångar fång·en●person som berövats friheten särsk. med stöd av (ngn form av) lag samh.yrk.JFRcohyponym2intern fångdräktfånglägerfångvaktarelivstidsfångepolitiska fångarde låste in fångarna i cellenfångarna fri­gavs○spec. om tillfånga­tagen fiende­soldat i krig e.d.krigsfångeta fångaren segrande armé är skyldig att behandla fångarna väl○äv. bildligthan är fånge i sin egen hjälp­löshetmånga politiker är det förflutnas fångarfånge (i ngt), fånge (hos ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fange; av lågty. vangen ’fången; fängslad’; till 1fånga Släpp fångarne loss, det är vår! Var mänska i sin själ i grunden vill så väl!Birger Sjöberg, ur Fridas bok (1922); första raden anv. som titel på film av Tage Danielsson (1975)