substantiv ~n fåror
får·an●långsmal, relativt grund nedsänkning
i mark, berg o.d., uppkommen genom påverkan av redskap, vattenström etc.
jordbr.JFRcohyponymdikecohyponym1ränna
plogfåraströmfårahan plöjde fåror i jorden○äv.rynka i hud
gummans panna var full av fåror○äv. bildligt i uttryck för inriktning e.d.hans begåvning måste ledas i rätta fårorsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. for; gemens. germ. ord, besl. med lat. por´ca ’rygg mellan två fåror’
2få`ra
verb ~de ~t
får·ar●ofta perf. part.
göra fåror i
hud e.d.
med.JFRcohyponym2rynka
hennes ansikte var fåratfåra ngtsedan 1640se 1fåra
Subst.:vbid1-159148fårande