substantiv ~n födor
föd·an●uppsättning näringsämnen som fortlöpande måste tillföras levande varelse
för att upprätthålla livsfunktionerna; betr. människor och högre djur
kokk.JFRcohyponymlivsmedelcohyponymmatcohyponymkostcohyponymnäring 1
födoämnemänniskofödafast födaflytande födamjölk är god och närande födade dagliga bekymren för födanfåglarna söker alltid föda○i sammansättn. äv.uppehälle
brödfödaföda (för ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. föþa; till 2föda
2fö`da
verb födde fött, pres. föder
föd·er1ibl. med partikelnfram, utan större betydelseskillnad
pressa fram och avskilja (färdigutvecklat foster) ur moderlivet
med.JFRcohyponymframföda
nyföddföda smärtfrittdet var dags för henne att födadäggdjur föder levande ungar○ofta med tonvikt på resultatetsätta (nytt liv) till världen
hon vill inte föda flera barn○äv. bildligtge upphov till
våld föder våldtanken på ett samarbete föddes när de träffades på en konferensföda (ngn/ngt), föda (fram ngn/ngt)sedan 1000-taletrunsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform fuþiR (pres.), fornsv. föþa; gemens. germ. ord i bet. ’nära; uppföda’, i nord. språk även ’föda till världen’; jfr foder, foster
2fortlöpande förse med nödvändig näring
jordbr.med.JFRcohyponymförsörja
på guldbröllopsdagen hyllades de gamla som fött och fostrat fyra barnföda ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-160163födande;
födelse (till 1),
födsel (till 1)