Svensk ordbok 2009, webbversion

föl`jetong substantiv ~en ~er följe|­tong·en●berättelse som publiceras i tidning, av­snitt för av­snitt bok.m-med.tid.romanen gick som följetong i vecko­tidningen○äv. bildligtständigt åter­kommande tema en fråga som varit en följetong på förbundets kongresseren följetong (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1842av fra. feuilleton ’tilläggsblad; underhållningsbilaga’, till feuillet, diminutiv av feuille ’blad’; till lat. fol´ium ’blad’; jfr foliant, folie Den skämtsamma plural­formen följetänger bör bara an­vändas i informella samman­hang. Jämför stilruta för fotnot.  Beträffande ordets (folk)etymologi, jfr fogsvans.