Svensk ordbok 2009, webbversion

förä´ra verb ~de ~t för·är·ar(hög­tidligt) skänka som hedersgåva e.d. ngt formelltNollJFRcohyponymbegåva hon förärades diplom och ett stort fång blommorförära ngn ngt, förära ngn (med ngt)sedan 1609av lågty. voreren med samma betydelse, eg. ’hedra (sär­skilt med gåvor)’; jfr ära Subst.:vbid1-166375förärande, vbid2-166375föräring