verb förödde förött, pres. föröder
för·öd·er●vanligen part.
förstöra i grunden
vanligen med avs. på den fysiska omgivningen
NollJFRcohyponymödeläggacohyponymhärjacohyponymskövla
landet har förötts av ständiga krig○äv. bildligt, särsk.förslösa
föröda sitt arvföröda ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. forödha; jfr öda
Subst.:förödande;
förödelse