Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förde fört, pres. för
för·de1äv. fast sammansättn., jfrframföra 2
få att röra sig framåt
rum.för fram fångenföra fram ngn/ngtsedan 16512äv. fast sammansättn., jfrframföra 1
formellt uttala
ngt, i diskussion e.d.
komm.han förde fram nya argumentföra fram ngt/SATSsedan 1611Subst.:framförande