Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
för·akt·et●det att anse (ngn eller ngt) helt värdelös(t)
komm.JFRcohyponymhån
kvinnoföraktpolitikerföraktett djupt föraktvisa föraktuttrycka sitt förakt för ngthans förklaring bemöttes med förakt av polisenvissa forskares öppna förakt för populärvetenskap○äv. utvidgatdet att tillskriva ngt mycket liten betydelse
dödsföraktsoldaternas förakt för andras livförakt (för ngn/ngt/SATS), förakt (mot ngn)sedan 1588till förakta