Svensk ordbok 2009, webbversion
fö`raning
substantiv ~en ~ar
för|an·ing·en●känsla av att ngt är förestående
vanligen ngt ödesmättat el. betydelsefullt
komm.tid.JFRcohyponymaning 1cohyponymförsmakcohyponymvarsel
föraningar om regnhan hade en otäck föraning om att hon skulle lämna honomen föraning (om ngt/SATS)sedan 1883