Svensk ordbok 2009, webbversion

förank´ra verb ~de ~t för·ankr·ar1fästa (far­tyg) med ankare vid havs­botten sjö.sociol.JFRcohyponymförtöjacohyponymankra skeppet låg förankrat ute på redden○äv. bildligtan­knyta på ett betryggande sätt regeringen har förankrat beslutet i riksdags­gruppenpartiet är fast förankrat i medel­klassenen erfarenhet som är fast förankrad i hans uppväxt­tidförankra ngt (ngnstans), förankra ngt (hos ngn)sedan 1850; 1935 i bildlig bemärkelse2binda samman byggnads­delar e.d.; med hjälp av ankar­järn o.d. byggn.tekn.○äv.fästa (maskin eller byggnads­del) i grunden förankra ngtsedan 1547Subst.:vbid1-160517förankrande, förankring