Svensk ordbok 2009, webbversion

förank´ring substantiv ~en ~ar för·ankr·ing·en1det att fästa far­tyg med ankare sjö.sociol.tid.○äv. konkretan­ordning som far­tyg förankras med ○äv. bildligt, särsk.säkrat stöd (hos en viss grupp) befrielse­rörelsen hade en stark förankring bland befolkningenförankring (av ngt) (hos ngn), förankring (av ngt) ngnstanssedan 18502an­ordning som en byggnads­del fästs vid en annan med byggn.tekn.○äv.an­ordning som en maskin eller en byggnads­del fästs i grunden med sedan 1740