verb föranlät föranlåtit föranlåten föranlåtna, pres. föranlåter
för|an·låt·er●vanligen perf. part.
påverka (ngn) med starka skäl
till visst handlande e.d.
komm.JFRcohyponymföranledacohyponymnödga
hon kände sig föranlåten att svaraföranlåta ngn att+Vsedan 1702efter ty. veranlassen med samma betydelse