verb föranledde föranlett, pres. föranleder
för|an·led·er●ge anledning till
ngn handling el. åtgärd
NollJFRcohyponymorsakacohyponymföranlåta
protesterna föranledde ingen åtgärd○äv. utvidgatofta perf. part.
milt tvinga
hon kände sig föranledd att begära ordetföranleda ngt, föranleda ngn/ngt att+Vsedan 1791till äldre sv. anleda ’vägleda; leda till ngt’; efter ty. anleiten ’vägleda’; jfr anledning