Svensk ordbok 2009, webbversion

förbann´a verb ~de ~t för·bann·ar●ut­tala kraftigt fördömande över ngn el. ngt komm.JFRcohyponymbanna 2 hon förbannade alla cyklister som körde mot rötthan förbannade den dag då han hade blivit född○urspr.ned­kalla Guds straff över åld.den gamle förbannade sin sonförbanna ngn/ngtförbanne migminsannanv. för att ge starkt eftertryck åt det som sägs​ nu får du förbanne mig svara på min fråga! sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. forbanna ’bann­lysa; förbanna’; av lågty. vorbannen med samma betydelse; jfr bann, banna Subst.:vbid1-160621förbannande; förbannelse