Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rbehålla verb förbehöll förbehållit förbehållen förbehållna, pres. förbehåller för|­be·håll·er●ofta refl. kräva att få behålla under (sin) kontroll med avs. på rättighet e.d. som undan­tas från överens­kommelse etc. komm.redaktionen förbehåller sig rätten att förkorta in­sända texter○äv.ofta perf. part. låta vara i ensam besittning av en typ av gloria som brukar vara förbehållen Kristus självförbehålla ngn ngtsedan 1561av lågty. vorbehalden, ty. vorbehalten med samma betydelse Subst.:förbehåll