verb ~de ~t
för·bittr·ar1göra bittert smärtsam
komm.ovänskapen med släktingarna förbittrade hans sista århans förra fru förbittrade livet för honomförbittra ngt (för ngn)sedan 1597till bitter
2vanligen pass. el. perf. part.
skapa stadigvarande bittra känslor hos
ngn
psykol.JFRcohyponymgräma
han förbittrades över orättvisornamotgångarna förbittrade hans sinneförbittra ngn/ngtsedan 1596Subst.:vbid1-160773förbittrande (till 1),
förbittring (till 2)