verb ~de ~t
för·bluff·ar●vanligen part.
bringa ur fattningen genom överraskning
komm.JFRcohyponymöverraskacohyponymförvåna
hans fräckhet förbluffade hennehon blev förbluffad över den förvandling rummet hade undergått○äv. med avs. på handling e.d.det förbluffade uttrycket i hans ansikteförbluffa ngn (med ngt/att+V)sedan 1793av lågty. vorbluffen med samma betydelse, till bluffen ’skrämma; överrumpla’; jfr bluff, bluffa
Subst.:förbluffande