[-bår´ja]
verb ~de ~t
för·borg·ar●vanligen perf. part.
dölja
ngt (vanligen ngt abstrakt)
Nolli hennes ord låg en förborgad längtanen hemlighet som alltid skulle vara förborgad för demförborga ngt (för ngn)sedan 1544till lågty. vorborgen ’förborgad’, till verbergen ’gömma’; jfr bärga
Subst.:vbid1-160833förborgande