Svensk ordbok 2009, webbversion

förbränn´a verb förbrände förbränt, pres. förbränner för·bränn·er●vanligen pass. el. perf. part. bränna upp eller bränna på ytan kem.psykol.JFRcohyponym2sveda en bit förbränd ost­kakalandskap som solen förbränt○spec.om­vandla eller av­lägsna (ett ämne) genom att låta det förena sig med syre under stark värme­utveckling när bensinen förbränns bildas kol­dioxidalkohol förbränns ganska snabbt i kroppen○äv. bildligtbryta ner psykiskt han var förbränd av å­trå till henneförbränna ngtsedan 1479Skrå-Ordningarfornsv. forbränna Subst.:vbid1-160899förbrännande, förbränning