substantiv ~n äv. vard. förbrytarn, plur. ~, best. plur. förbrytarna
för·bryt·ar·en●person som begått (allvarligare) brott
jur.yrk.JFRcohyponymbrottslingcohyponymbovcohyponymskurk
förbrytarvärldkrigsförbrytaresexualförbrytarevaneförbrytaregrova förbrytaresedan 1802