substantiv ~n ~r
för·bryt·els·en●brottslig handling
jur.tid.JFRcohyponymbrott 1cohyponymdeliktcohyponymdåd
krigsförbrytelsegrova förbrytelser○ngn gång äv. försvagatklandervärd handling
en förbrytelse (mot ngn/ngt)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. forbrytilse