Svensk ordbok 2009, webbversion

förbu´d substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·bud·et●bestämmelse att ngt inte får göras eller före­komma samh.tid.MOTSATSantonymtillstånd 1 JFRcohyponymveto förbudsmärkeparkeringsförbudett strikt förbudett strängt förbudett absolut förbud mot anabola steroiderett ut­tryckligt förbud mot trakasserierbelägga ngt med förbudförbud mot an­vändning av vissa kemikalierhon var trött på alla förbud och paragrafer○särsk. i fråga om sprit­konsumtion och -försäljningi sammansättn. förbudslagstiftningförbudstidförbudsvänförbud (för ngn) (att+V), förbud (mot ngt/att+V)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. forbuþ; till förbjuda