Svensk ordbok 2009, webbversion

förbun´d substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·bund·et●av­tal om sam­verkan särsk. av mera varaktigt slag samh.JFRcohyponymunion 1cohyponymallians in­gå ett förbundsluta förbund med ngnJeanne d’Arc troddes stå i förbund med djävulen○äv. mer konkretenhet som består av flera organisationer i sam­verkan lösare el. fastare och på o­lika sam­hälleliga nivåer förbundsledningförbundsstyrelsefackförbundfriidrottsförbundetKooperativa förbundetNationernas förbund, före­gångaren till FNförbundet skakades av inre splittring○ofta som kort­form om fack­förbundförbundsbasförbund (mellan ngra), (i) förbund (med ngn/ngt)sedan 1438Bihang till Rimkrönikornafornsv. forbund; av lågty. vorbund med samma betydelse, till vorbinden ’förbinda’; jfr 1binda