verb förbytte förbytt, pres. förbyter
för·byt·er●vanligen pass. el. perf. part.
ersätta (ngt) med ngt annat
vanligen med avs. på egenskap el. känsla
NollJFRcohyponymförvandlacohyponymförändra
deras glädje förbyttes i sorghon blev som förbytt när hon kom i puberteten○äv. mer konkretbyta av misstag
han råkade få sina handskar förbyttaförbyta ngt (i/mot ngt), förbyta ngn (mot ngn)sedan 1615Subst.:vbid1-161019förbytande