substantiv ~et
för·därv·et●största möjliga skada eller olycka
vanligen av abstrakt el. moraliskt slag
samh.JFRcohyponymförstörelse
fördärvbringandesedefördärvlocka ngn i fördärvetstörta ngn i fördärvetspriten blev hans fördärv(till) fördärv (för ngn)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. fordärf; till fördärva