Svensk ordbok 2009, webbversion

fördra´g substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en för·drag·et1hög­tidlig, formell överens­kommelse i större fråga mellan stater el. på högre nationell nivå samh.JFRcohyponymavtalcohyponymkonvention 2cohyponymtraktat 1cohyponympakt fördragsbrottfördragsenlignonaggressionsfördragvänskapsfördragsluta ett fördragett fördrag (mellan ngra), ett fördrag (med ngn/ngt)sedan 1523av lågty. vordrach med samma betydelse; jfr dra 2tåla­mod med person el. mänskligt handlande komm.”Ni får ha fördrag med en gammal man”, sade far­far(ha) fördrag med ngn/ngt/SATSsedan 1734