Svensk ordbok 2009, webbversion

`rebråelse substantiv ~n ~r före|­brå·els·endirekt ut­talat miss­nöje (med ngn) för visst felaktigt handlande komm.tid.JFRcohyponymklander 1 det fanns en an­tydan till förebråelse i hans röstdet låg en viss sanning i förebråelsenen förebråelse (mot ngn) (för ngt/SATS)sedan 1734