Svensk ordbok 2009, webbversion

fö`rekomma verb förekom förekommit förekommen förekomna, pres. förekommer före|­komm·er1vara möjlig att på­träffa på spridda platser, in­om ett visst om­råde, under en viss tids­period etc. NollJFRcohyponymfinnascohyponymuppträda 1 en blomma som förekommer vild upp till Dalälven○äv. om verksamhet e.d.ut­föras försäljning av sprit får inte förekomma○äv. om händelse e.d.in­träffa det har förekommit att folk har gått vilse i lokalernaförekomma (ngnstans)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. forekoma 2ut­föra (ngt) innan ngn annan hinner särsk. i fråga om tal­handling Nollhan skulle just svara, men hon förekom honom○äv.göra ngt i tid för att förhindra ngt annat JFRcohyponymförebygga bättre förekomma än förekommasförekomma en o­lyckaförekomma ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3tillmötes­gå på artigt sätt Nollportiern förekom hans minsta begäranförekomma ngtsedan 1770Subst.:förekommande; förekomst (till 1)