Svensk ordbok 2009, webbversion

före´na verb ~de ~t, perf. part. ~d ibl. förent för·en·ar1föra samman och om­bilda (lägre enheter) till en ny, högre enhet samh.JFRcohyponym1ena kyrka och stat förenades genom reformationenförena ngn/ngt med ngn/ngt, förena ngraFörenta Nationernasenation 1 med förenade kraftersekraft 1 sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. forena; av lågty. vorenen, ty. vereinen med samma betydelse 2skapa eller ut­göra förbindelse af.JFRcohyponymanknyta 1cohyponymförbinda 1 kanalen som förenar Öster­sjön med Nordsjön○äv. mer el. mindre själsligtde förenades i en kyssdet är mycket som förenar oss○särsk.försona förena stridiga viljorförena ngn/ngt med ngn/ngt, förena ngrasedan 15413låta före­komma i ett samman­hang ofta trots o­lika egenskaper af.JFRcohyponymkombinera 1 det måste gå att förena karriär och familje­livoffensiva och defensiva motiv var o­upplösligt förenadeförena nytta med nöjeförena ngt med ngt, förena ngravara förenat med ngtåt­följas av ngtngt formellt​ under inbördes­kriget var det förenat med livs­fara att ge sig ut på gatorna sedan 1743Subst.:vbid1-161408förenande, förening